Frustrerad
Börjar bli så TRÖTT på detta nu.
Först var det min axel som bråkade efter att jag blivit mishandlad. När den nu äntligen börjar bli lite (inte mycket) bättre, så är det dax för mitt knä att börja bråka rejält.
Visst det har strulat lite till och från i sommar, men inte som nu :(
Som det är nu kan jag nästan inte gå vissa stunder. Upp och ner för trapporna här hemma är inte roligt att gå. Smart att då har både tv och sov rum på ovanvåningen, i olika loft på huset = olika trappor upp.
I och ur bilen är inte något som jag gör med glädje heller, men den kommer jag inte ifrån, då det är hämtning och lämning av barn i skolan flera gånger om dagen.
På lördag är det även dax för att cykla dom 75 km som den sista delan av Malmöklasikern består av, hur nu det skall gå.
Som tur är så har jag en suverän kiropraktor som har lovat att tejpa mitt knä så att det förhoppningsvis skall gå någorlunda attt cykla. Att inte försöka finns inte på kartan liksom och det vet han om (kiropraktorn), så därför gör han vad han kan för att jag skall kunna genomföra loppet utan att få allt för ont, eller dra på mig fler onödiga skador.
Fick stränga order om att INTE springa när jag var där i måndags och springa är nog det sista jag känner för att göra just nu. Eller visst vill jag springa, men jag inser samtidigt att det inte går.
Blev ett litet flumigt inlägg, men det bjuder jag på :-)
Först var det min axel som bråkade efter att jag blivit mishandlad. När den nu äntligen börjar bli lite (inte mycket) bättre, så är det dax för mitt knä att börja bråka rejält.
Visst det har strulat lite till och från i sommar, men inte som nu :(
Som det är nu kan jag nästan inte gå vissa stunder. Upp och ner för trapporna här hemma är inte roligt att gå. Smart att då har både tv och sov rum på ovanvåningen, i olika loft på huset = olika trappor upp.
I och ur bilen är inte något som jag gör med glädje heller, men den kommer jag inte ifrån, då det är hämtning och lämning av barn i skolan flera gånger om dagen.
På lördag är det även dax för att cykla dom 75 km som den sista delan av Malmöklasikern består av, hur nu det skall gå.
Som tur är så har jag en suverän kiropraktor som har lovat att tejpa mitt knä så att det förhoppningsvis skall gå någorlunda attt cykla. Att inte försöka finns inte på kartan liksom och det vet han om (kiropraktorn), så därför gör han vad han kan för att jag skall kunna genomföra loppet utan att få allt för ont, eller dra på mig fler onödiga skador.
Fick stränga order om att INTE springa när jag var där i måndags och springa är nog det sista jag känner för att göra just nu. Eller visst vill jag springa, men jag inser samtidigt att det inte går.
Blev ett litet flumigt inlägg, men det bjuder jag på :-)
Kommentarer
Trackback
