Ultralöpning
”Vilken dåre som helst kan springa maraton. Men det krävs en särskild sorts dåre för att springa ultramaraton”. (Alan Cabelly – översatt) Ultralöpning är inte en sport. Det är en livsstil. Denna livsstil innehåller:
§ Ju roligare du har när du springer, desto mer kommer du att springa. Har du riktigt roligt kan du till slut springa hur långt som helst!
§ En ultralöpare håller på länge. För att kunna hålla på länge – och ha trevligt – så fikar ultralöparen. Som ultralöpare har du dessutom det angenäma problemet att få i dig tillräckligt med kalorier, istället för tvärt om. Ju mer fikapauser desto trevligare och desto längre kan du hålla på!
§ Ultralöparen har inte konkurrenter, den har medtävlande. I ultra handlar tävlingen om att klara av distansen. Den största konkurrenter är ditt eget psyke som säger åt dig att stanna då distansen sliter på kroppen. Bästa sättet att komma vidare är att ha så roligt som möjligt, dvs prata med dina kompisar som befinner sig i samma situation. Uppmuntra dem så gott du kan så kommer de att göra detsamma för dig!
§ Vill du få en annan ultralöpare att känna sig stark och orka ta sig vidare – spring strax efter den. Ganska få löpare blir uppmuntrade av att du springer före och ropar käckt ”skynda på!” till den som är tröttare. Men folk fungerar olika. Ultralöpning är ett perfekt tillfälle till att undersöka hur du och andra fungerar!! Fråga gärna din medtävlare hur den vill bli behandlad när den har svackor och tala om hur du vill bli behandlad vid svackor, så kan ni stärka varandra.
§ Riktigt duktiga ultralöpare fuskar genom att springa i uppförsbackarna. Vi andra, som vill hålla oss på den korrekta sidan, ser uppförsbackar som tillfällen till att äta och prata än mer, och att använda musklerna på ett annat sätt – genom att gå.
§ En ultralöpare vill ha valuta för startavgiften. Ju längre jag är ute desto mer får jag njuta!
§ Ultralöpare vet att livsstilen handlar om mycket mer än löpning. Springa vilse sätter en ny touch på redan kända löpsträckor och adderar ytterligare spänning till okända löpsträckor. I ultra är varje person som vågar ställa upp i tävlingen en vinnare. Ta sig i mål är bonus och ta sig i mål med längst sprungen sträcka är extra bonus! Detta stämmer överens med paragrafen om maximera njutningen ovan.
§ I ultraäventyret ingår att hantera alla situationer. Blåsor, blånaglar och för trånga skor på grund av svullna fötter stoppar inte en ultralöpare. En ryggsäck med mat, dryck, extra kläder, leukoplast, compeed, säkerhetsnålar, steriliserande våtservetter, plåster och idominsalva är ypperliga komplement till löpskorna. Ha med sig en tång att klippa upp för trånga skor eller klämmande hälkappor är tecken på extremt bra förberedelser!
§ Ett alternativ till tången är att köpa två nummer för stora skor till långa lopp. Fast tången bör vara med ändå.
§ En ultralöpare gödslar naturen. Den riktige naturvännen använder mossa eller sköljer av sig med vatten. Den pimpinette tar med sig toalettpapper. För att undvika (vad heter skavsår i häcken? Har för mig det brukar kallas något med …. eld? brand?), använd babyservetter eller smörj in underredet med barnolja, vaselin eller idomin. Sniglar fungerar i nödfall.
§ En plastpåse har räddat livet på mången mobiltelefon under regniga löpturer. Den du köper varmkorv av eller fikar hos under långturerna brukar uppskatta om sedlarna befunnit sig i samma plastpåse under löpturen.
ttade detta inne på jättelångt och var ju bara tvungen att dela med mig. För det stämmer ju verkligen. :-)Tråkigaste loppet hittills :-(
Läskiga parker,,,,,,,,,,,
Tänker nu inte på att springa lopp utan själva träningen.
Har ju mina rundor som jag tar här ute på landet och även in i byn där vi bor.
Inte att förglömma är rundorna där barnen går i skola. Men det är under dagtid.
I går utmanade jag mig verkligen, då jag kom 1 h tidigare för att hämta dottern i Lund, där hon tränar dans.
Parkerade bilen och sedan iväg in i läskiga parken. Var väldigt dåligt med ljus och massa träd och buskar överallt, som inte gjorde obehaget mindre ( vet att det skall vara buskar och träd i en park ;-))
Men då jag inte sprang själv utan hade bästa Kobbe med mig, så kände jag mig helt trygg, även då vi tog en runda upp och runt kyrkan i centrala Lund.
Var liksom INGEN som vågade komma nära och då känner jag min TRYGG.
Skönt att ha en "liten" vovve som ÄLSKAR att springa med mig och som gör allt för att få följa med mig ut på en runda.
Blev inte så jätte längt, men allt är bättre än inget.
Får tänka om :-(
Men efter en olycka i skolan igår, så får vi nu tänka om :-(
En kraftig stukning och ett avdraget fäste på en sena, gör att grabben nu hoppar runt med hjälp av 2 kryckor. Något som gör att det tyvärr inte är möjligt för han att springa.
Så nu återstår det att se hur vi gör och om vi kan hitta något annat roligt lopp att springa tillsammas.
Förslag mottages :-)
