MIN VÄG MOT NYA MÅL

En helt suverän föreläsning som ni bara måste gå och lyssna på om nu har möjlighet till det.

 

Hur bra namnet på föreläsningen stämmer in på mig låtter jag vara osagt. Men oj vad mycket jag kommer att bära med mig från denna kväll och morgon.

 

Pasi är en helt suverän föreläsare och han kan verligen konsten att få med publiken ( heter det så? ) i det han säger.

 

Vår familj har fått en helt annan syn på det som händer i livet och vi bär nu med oss en mening som Pasi sa vid flera tillfällen under sin föreläsning.

Svaret på den mening är inte alltid lätt och inte helt självklar just när man får den, men den väcker helt klart många tankar och funderingar.

 

För mig var detta en av dom bästa föreläsningarna som jag varit på och jag hoppas få möjlighet att lysna på honom igen.

 

På morgonen dagen efter fick vi som ville följa med på lite löppskolning. Vi var en nätt skara på 4 personer inkl Pasi själv som sprang där farma och tillbaka i P-huset vid hotelet.

Måste verkligen ha sett kul ut för dom som kom körande med sina bilar, upptäckte aven att det var 2 st filmkameror precis där vi sprang. Så även personalen på hotelet/vaktbolaget har någ haft en rolig timme :-)

 

Vilken skilnad att springa när man får lite hjälp med att justera tekniken och även springa på "rätt" sätt.

Har testat att springa mina pass efter detta tillfälle på samma sätt som vi lärde oss och vilken skillnad i steg och fart.

Känns mycket lättare att springa och benen går lite av sig själv, ibland känns det som om det går lite för fort och det märks även på km tiden. Försöker ju sattsa på länden och inte så mycket på fareten på mina pass nu. Men det är klart några pass med lite fart är ju inte heller fel.

 

Trots att vi nu är en bra bit in i mars månad, så är det ändå vabruari som gäller hemma hos oss. Om man bortser från att vi inte tar ut någon vab på någon av barnen.

Det är det dumma med att vara egen företagare, man måste ändå se till att få jobbet gjort och då är det inte godkänt att vaba med barnen.

 

Men det funkar bra ändå och livet rullar på.

 

Har fått in några underbara löppass på FM dom få dagarna när barnen inte har varit sjuka utan har kunnat vara i skolan. Måste säga att det är en stor skillnad på att springa kl 4,30 på morgonen och nu istället komma ut och springa 8,30.

 

Helt underbart att få springa i SOL.

 

I lördags fick jag in ett långpass som bestod av 36 km transportlöpning. Att springa efter karta är verkligen inte min grej, så det blev några felspringningar och även någon km där det inte gick att springa alls, nästan inte att gå heller. Men oj va kul det var om man nu inte kommer ihåg att det var en grym motvind nästan hela vägen, som avslutades med 5 km sidovind. En sidovind som inte var bra för mitt knä, som tyvärr spökade några dagar efteråt.

 

Att försöka springa längs med ett järnvägsspår är inte det lättaste, särskilt inte om det ligger massa stenar i sluttningenner för spåret och resten av marken är bara snår och buskar överallt. Teränglöpnin kan se ut på många olika sätt, men tanken var ju att jag skulle springa längs med ordenkliga vägar, men så blev det inte hela vägen.

Var även några hundra meter cykelväg som bestod av 0,5 m snö. Som tur var så var snön packad och det var inga problem att springa över den. Tror inte det hade varit så populärt om jag hade gett mig ut och börja springa på E:65 an 

Blev iallafall upplockad på stenberget och färden gick vidare till bonden för att hämta mjölk.

 

På lördag är det tänkt att det skall bli en ny transportlöpning och denna gång till Kävlinge (om jag kommer ända fram) Hoppas att jag har lite bättre koll på vägen denna gången och inte behöver springa fel lika många gånger. Eller det blir ju bara mer träning då :-)

 

Nu börjar tiden gå rent för snabbt, endast 2 månader kvar tills det är dax för min debut.

 

Debut i ultra.

 

Ser verkligen framemot detta lopp, mest är det positiva känslor. Men såklart inser jag att det kommer att bli tufft. Kanske så tufft att jag inte kommer att köra på ella loppet, men helt klart skall jag göra allt jag kan och lite till.

Mer än så går liksom inte.

 

Träningen har gått sådär. Sjuka barn och massa extrajobb har gjort att tiden int har räckt till som planerat. Men istället för att ödsla energi på saker jag inte kan påverka, så är det bäst att gilla läget och göra det bästa av situationen som den är just nu.

 

Hade planerat att springa när barnen är i skolan och det funkar bra, men när nu barnen har varit sjuka så har jag fått tänka om vid flera tillfällen och även den luriga halkan som varit på mornarna har påverkat mina pass.

Vågar liksom inte springa på för mycket när det är nästintill omöjligt att se hur vägen ser ut där man sätter fötterna.

 

 

Något positivt med att det inte har blivit så många och långa pass är att jag ahr vågat mig på att springa dom senaste veckorna utan att tejpa mitt knä och det har ( ta i trä ) funkat över förväntan. Har vid något enstaka tillfälle fått lite ont men som näsatan försvunnit direkt då jag tagit gå paus.

Så på detta sätt har jag kommit upp i nästan 3 mil som längst LYCKLIG

 

Så nu hopas jag på att mars månad bjuder många och några låååååånnnngggggaaaa träningspass, sedan hade jag tänkt ta det lite lugnare dom sista 2 veckorna innan loppet.

Vet inte om jag tänker rätt, men det lär jag ju märka.

 

 

Nu skall jag återgå till filmmys med min sjuka son som är hemma från skolan i dag och troligen större delen av denna vecka.