MIN VÄG MOT NYA MÅL

Fick även idag till ett pass med simning, 40x25 m. Kommer kännas fint i kroppen i morgon, har fortfarande lite träningsvärk efter lördagens simning.

Tanken är även att jag i morgon skall ge mig ut och springa igen. Sprang till och från jobb igår och det var helt underbart. Men det märks att jag inte har sprungit så mycket i år som jag brukar. Så skall jag orka springa Sydkustloppet om 2 månader så är det TRÄNING som gäller fom NNUUUU.


Har även passat på att ändra om på ovanväningen där vi har sovrum och syrum. Sängen fick snällt flytta tillbaka där den stod för någon månad sedan och jag fick betydligt mer plats till syrum. så nu skall det nog bli bra, måste bara få ordning på det sista. Blir ju mycket som skall ändras och flyttas. Går liksom inte att göra en liten flytt när det är snedtak överallt.

Vecka åtta är ju den vecka som barnen är lediga före sportlov. Vi hade planerat att åka iväg med husbilen och kom iväg som vi planerade förra helgen.

Stanade till på kvällen hos vänner utanför Varberg, där vi även tillbringade natten. Vi fick en mycket trevlig kväll, är alltid lika kul att se hur bra våra barn kommer överens. Trots att det var 8 barn så var det lugnt och stilla .

På söndagen åkte vi vidare till Åkulla där det skulle vara skidmarathon. Riktigt kul att se.
Blev någon timmes åkning i pulkabaken innan vi körde vidare för att göra lite mat och få 2 av pojkaran at sova middag. Det tar på krafterna att vara på semester.

På kvällen åkte mannen, dottern och mellenpojken skidor på spåret i Ätran. Var lite väl många backar för att vara en rolig tur för baren. Men grabben körde på och tyckte det var så kul.

Tyvärr började vi på kvällen även märka av att stora killen började bli snuvig och nysa mer än vad som är okej, så det fanns en liten oro för att vi skulle behöva ge oss hem betydligt tidigare än planerat. Tuffing som han är grabben, så bitter han i hop och säger att allt är bra.
Så vi kör tillbaka till Åkulla för att göra kvällsmiddag och sova.

Måndagen startar med frukost och sedan får barnen åka barnens vasalopp. Något som dom har sett framemot sedan dom åkte det förra årete.
Riktigt kul att man gör något för barnen och försöker att även få dom att röra på sig lite.
Efter att ha fått medalj, diplom och blåbärssoppa går vi tillbaka till husbilen för mat och sova middag igen.
Och precis som vi mistänkte är Stora pojken ännu snuvigare när han vaknar och vi överväger att köra hem. Något som han absolut inte vill, för han mår ju bra.
Blir en tur till Ullared och Gekås, för att fylla på lagret hemma lite.
Åker tillbaka till Åkulla och bestämmer oss för att stanna en natt till där, till allas glädje. Mannen och dottern ger sig ut och kör lite längdskidor och på kvällen blir det äntligen min tur.
Är helt underbart att få åka fram där i spåret, tyvärr är man inte så duktig och det går kanske inte så fort. Men jag njuter verkligen.



Under natten till tisdag kommer det in ett riktigt snöoväder, så våra morgonplaner att åka skidor snöar bokstavligen in.
Vid fukost ber även stora pojken att vi skall åka hem, för nu känner han att han inte orkar mer. Så efter frukost bär det iväg hem igen.

Tar en sväng in om Båstad, där jag gör att besök hos Ernst textiler för att köpa lite tyg. Undertiden kör övriga i familjen och kollar på Vallåsen.
Kommer fram till att mannen och dottern kan åka dit i slutet av veckan för att åka lite.


Väl hemma igen blir det till att rensa ur bilen och sterta tvättmaskinen. Tillbaka i vardagen.

Vi fick några mysiga och helt underbara semesterdager på sportlovet. Blev väl inte som vi hade tänkt eller planerat, men det blir det ju inte så ofta när man har barn.


I dag blev det 40x25m simning i Vellinge som lite allternativ till löpningen, som det inte har blivit så mycket av i år. Hoppas att fom nästa vecka komma igång med löpningen igen, saknar den verkligen. Blir även lite mer simning på måndag fm med syster.

Gårdagen kunde ha slutat på ett mycket tråkigt sätt.
Barnen var uppe lite längre än vanligt och plötsligt hör jag minstingen gråtta förtvivlat och kalla på mig från ovanvåningen.
Hinner väl tänka lite men inte på det som jag ser från trappan på väg upp.

Ser hur det briner vid sängen och känner paniken sprida sig i kroppen. Var me om en brandolycka när jag var liten, som nära kostade alla i familjen livet. Därav min panik. 

Som tur var var det bara en liten brand på ett av sängborden som snabbt kunde släckas utan några problem.

Är så tacksam för att minstingen inte blev rädd och gömde sig utan kallade på mig. Annars kunde det ha gått riktigt illa.
Blev väl lite si och så med sömnen men så är det väl och inte mycket att göra åt.