Små framsteg i det tysta

Lusten att skriva här på blogen har inte funnits efter jag skadade mitt knä.
Har inte riktigt kommit på något att skriva, men nu känns det äntligen som om det går frammåt om än sakta.

Har sedan jag skadade mitt knä fått till 3 pass som varit över 5 km. På det första i slutet av september, kunde jag knappt ta mig tillbaka till bilen.
Glad att jag hade mannen med mig på det passet, vet inte hur det skulle ha gått att köra hem.

Pass 2 i början av oktober, gick betydligt bättre och denna gång kunde jag köra hem själv. Hade inte mycket att välja på heller då jag sprang själv.

Pass 3 sprang jag i går. Tanken var först en liten runda, men det slutade med att jag följde dottern till scouterna och sedan bästa vägen hem.
Inte det minsta on i mitt knä fick jag eller hade jag efter passet.
LYCKA

Så för att inte riskera att få allt för ont på natten, då jag tidigare har haft mest ont. Så kylde jag knät så fort jag kom hem. Efter en skön dusch, så tejpade jag och satte sedan på min back on track.
Inte det minsta ont har jag haft i natt, trotts avsaknada av plats i sängen. 3 sjuka pojkar tar inte liten plats, fast dom är små ;)

Planen är att ta det lugnt idag och ev springa en runda i morgon igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0