MIN VÄG MOT NYA MÅL

Måste börja med att säga att utan värdens bästa man, så skulle gårdagens galenskap inte gått att genomföra.

Midsommar helgen tillbringades med toppenvänner i Varberg. Kan inte förstå att vi endast har känt dom i två år, känns snarare som vi känt dom hela livet. Vi har samma tänkande även om dom inte delar mitt intresse för träning, så har vi alltid trevligt när vi ses. Vilket blir relativt ofta.

Fick även möjlihget att lära känna en ny familj, som även dom har samma tänk (vet inte hur det är med träningen ;-))
Vi åt gott, pratade och badade i badtunna. Alla barnen tyckte det var så kul, även våran stora kille som varit lite sjuk och inte vill bada.
Att det regnade till och från hela helgen hade ingen som helst betydelse, fast att vi satt ute.


Den galna ideén då.

På vägen upp till Varberg så kör man ju över Hallandsåsen och tanken har slagit mig flera gånger, men jag har inte delat med mig av den fören i fredags.
Då jag berättade för mannen att det hade varit häftigt att springa uppför åsen på den gamla E6:an.
En ide som han inte var sen att ställa upp på. Genom att släppa av mig och körra upp för att vänta på mig alltså. För springa tänkte han INTE göra.

Funderade mer och mer på det under helgen och på söndagen hade jag bestämt mig.
Jag skulle springa uppför, men även fortsätta och springa ner på andra sidan. Låter ju häftigare att säga att man sprungit över Hallandsåsen och inte bara uppför den.

Efter att ha ätit frukost och sagt hejdå till familjen, åkte vi en tur in om Gekås för att fylla på pojkarnas garderober.
Är helt galet vad dom har växt den senaste månaden.
Totalt blev det 1,5 h allt som allt innan vi köred vidare.

Regnade till och från hela tiden, men det fick mig inte på andra tanker.
Mannen körde in om och lämnade mig en bit upp på gamla E6:an, men jag valde att gå ner till början av backen för att starta där.
Kan säga att jag fick några konstiga blickar av damen som rastade sin hund, men det bjuder jag på. Kul att man kan göra någon glad :-)

Det var bara en liten bit som hade trottoar och sedan fick jag snällt springa längs med vägkanten.
Var en häftik känsla att ha den hårt trafikerade nya vägen så nära sig och ändå kunna springa så obehindrat. Visst kom det bilar och ibland även fort även på denna väg.

Sprang på i ett rent för högt tempo och efter ca 1 km fick jag sänka farten regält, hade sjukt svårt för att andas och salivet blev bara till slem som var omöjligt att svälja eller spotta ut.
Kom upp till övriga i familjen, som hade stannat på rastplatsen uppe på toppen. Tiden upp blev 22,40 Stack in om för ett snabbt hej och gav mig sedan iväg ner för den långa backen.

Blev lite obehagligt att springa längs med vägen där trafiken ut till motorvägen kör efter att ha pausat/tankat. Men det gick bra  och vägen ner var helt UNDERBAR.
Hade börjat regna ganska mycket men det var helt magsikt att springa där i skogen och jag njöt av varje steg.

Efter några km kom familjen ifatt mig och jag vinkade till dom att fortsätta. För detta var livet.

När det regnade som värst, blev jag om cyklad av en kille som glatt vinkade och gjorde tummen upp. Oj vilken kraft till benen det gav :-)

Vid 11 km stod failjen åter och väntade på mig, vi hade trott att det var här som backen slutade/började, men det lutade fortfarande så jag fortsatte. Insåg efter 500 m att dom började skylta för motorvägen igen och vinkade till mannen att vi skulle brytta.
Hade då kommit ner till plan väg och det var inte en backa att se.

Så totalt fick jag ihop 11,89 km på 1,05,?? En tid som jag är väldigt nöjd med med tanke på hur vägen såg ut. I bilen på väg hem kom tanken att någon gång även springa åt andra hållet.

Såhär dagen efter har jag ingen träningsvärk och det känns så otroligt bra i hela kroppen även om det tog emot i morse när vi var iväg och morgonsimmade.


Tog några kort påvägen ner, men jag vet inte hur jag skall få dom från telefonen in i datan, då dom inte ligger på SD-kortet.