Trött
Pojkarna har turats om med att vara sjuka och nu är det minstingens tur.
2 kvällar och nätter med 40c i feber är inte roligt, ont har han överallt i kroppen så man kan knappt röra vid han när man skall trösta. Det som funkar bäst är när han sover på min axel, något som gör att man efter ett tag blir väldigt öm och stel i kroppen. Går liksom inte att flytta runt och ändra sig så mycket.
I dag på fm har jag varit iväg på en riktigt kul grej, Vad får jag återkomma med :-))
I morgon blir det promenad före jobb och på måndag har jag tänkt börja springa igen. Benen känns pigga och jag bara längter.
Lidingöloppet
Äntligen är träningsvärken borta, eller vet inte om det var så mycket träningsvärk igentligen. Hade endast ont på utsidan av låren och det framförallt när jag gick ner för trapporna här hemma.
Men i övrigt känns det hur bra som helst, lite förvånad om jag skall vara helt ärlig.
Trodde jag skulle ha betydligt mer ont, då terängen var tuff under loppet, blev tyvärr inte någon direkt teräng löpning för mig före Lidingöloppet. Trotts att jag hade planerat för det. fick igentligen inte gjort så mycket av min planerade träning dom sista månaderna.
Tiden under lördagen gick allt för fort och det är nästan så man längtar tillbaka, finns en stor risk för att jag kommer att anmäla mig även till nästa år.
Även om ALDRIG MER var det första jag sa när jag pratade med mannen efter loppet. Tänk så fort man glömmer :-)
Möte upp några bloggvänner före start och det blev ett mycket trevligt möte, med mycket tips för mig som sprang mitt första Lidingölopp.
Då några av dom skulle vara med i första starten var det självklart att jag stod och hejjade på dom, för att sedan i lugn och ro göra mig klart för start. Hade ju gott om tid tyckte jag, men så var det inte vissade det sig i slutändan.
Var visst fler än jag i kön till bajamajorna ;-)
Så 5 min före start var jag på plats vid ingången till startfållan med min påsse med överdragskläder som man kunde lämna in där. Mycket bra att ha en vagn så att man kunde ta av sig precis före start och inte behöva frysa eller liknande.
Nu var det ingen risk för att frysa, då vädret var toppen och det var riktigt skönt.
13,20 går startskottet och jag försöker ta det lugnt då det är långt kvar, bättre att ha krafter kvar mot slutet och springa om då. Blir lite trångt dom första km, med mycket slalomspringande och även lite stopp här och var.
Dom 2 första milen går utan några större problem, men den sista milen är riktigt jobbig. Inte bara pga alla backar utan för att folket runt omkring går mer och mer, samtidigt som det kommer snabbare löppre bakifrån som håller på att springa ner oss andra.
Så tyvärr tappar jag tid den sista milen, men är trotts det mycket nöjd med mitt resultat på Lidingöloppet och nu kan det bara bli bättre :-)
Tiden då; min klocka stanade på 3,07,54 och tiden chipet visade 3,08,20 från startskottet.
Skyldig...
Var tvecksam till om jag skulle komma ut på söndagens långpass, men när skon väl var på så gjorde det inte ont.
Tyvärr blev det inte så långt som jag först planerat, då knät strejkade lite.
Tyckte det var bättre att ta det lugn och inte dra på mig någon skada nu innan Lidingöloppet på lördag.
Planen är intevaller i morgon, återstår att se hur det går.
Vad är det nu som orsakar min öma häl??
Inte värdens bästa bild, men här är den skyldige ;-)
Kan inte förstå att det kan göra så ont att trampa på ett häftstift.
Hur ofta händer detta????
Har inte hänt på att tag kan jag lova, har ju fått tvinga mig upp ur sängen den senaste tiden. Så man kan ju hoppa att man kan fortsätta var såhär pigg på morgonen :-)
Kom iväg på 15 km löpning strax före halv 5.
Dom första 4 km var en verklig plåga och jag var påväg att vända hem flera gånger. Benen var stela som pinnar och ville inte alls som jag.
Men efter 4 km var det som det vände och benen gick sprang nästan av sig själv dom sista 11 km.
Lyckades t.o.m missa att det åskade, hur nu det är möjligt. Får skylla på att det bara blixtrade och inte mullrade eller regnade. Regnet kom först när jag hade ca 1 km kvar hem och då gjorde det ju inget.
En stor måne var det i morse som lyste upp min väg. Brukar alltid få ha en liten lampa med mig när jag går på vår väg, för att kunna se var jag sätter fötterna någonstans. Men det behövdes inte idag.
Öm och sjukt ont.
Trodde först att jag sovit på någonting, då barnen sov hos oss.
Upp och iväg till jobb. Kände då att det gjorde ont bara tröjan rörde vid där jag var öm.
Nu är det tisdag och det gör bara mer ont och på en större yta. Syns inga blåmärken eller annat. Jag har ingen anning om vad det är eller vad jag har gjort.
Blir bara så frustrerad, då det bara gör mer och mer ont. Bara jag rörvid med något eller om barnen kommer och vill leka.
Hoppas verkligen på att jag bara skall vakna en morgon och så är det borta. Hoppas kan man ju alltid :-)
Vilken morgon
Va riktigt trött när klockan ringde i morse, orkade inte gå upp direkt utan väntade in både andra och tredje larmtiden innan jag orkade ta mig ur sängen.
Gjorde mig iordning och gav mig ut på min morgonlöpning innan jobb. Var in om jobb och lämnade väskan med ombytte för att inte behöva ha den med mig när jag sprang.
Men vilken underbar morgon det slutligen blev.
Var endast +7 när jag gav mig ut och efterhand som solen gick upp blev himlen bara vackrare och vackrare.
Gjorde några försök till att fota, men det blir inte alls samma sak på foto som i verkligheten. 
Märks att vi börjar gå mot hösten nu, något som jag tycker det skall bli skönt. Gillar hösten bättre, tycker inte om när det är för varmt så denna sommar har varit helt okej, kanske lite väl mycket regn ibland ;-)
