MIN VÄG MOT NYA MÅL

Inser efter denna helg att jag måste bli betydligt bättre med att lyssna på min kroppssignaler och inte bara köra på i 190.
Halva torsdagen och hela fredagen så stod jag med näsan i färgburken och målade. Ventilationen var inte den bästa, även om jag inte märkte något av det då.
Somnade gott på kvällen och vaknade av klockan som ringde vid kl fem, precis som den brukar göra på lördagar. Låg kvar en stund för att vakna till.
När jag sedan sätter mig upp och skall försöka resa mig, bra allt i rummet snurar. Får sätta mig ner en stund innan jag lyckas ta mig ner på bottenvåningen.
Tar en nypa friskluft och försöker piggna till, går väl sådär.
45 min senare är jag så äntligen klar för att springa till jobb, tänkte även göra mitt maxtest på 5 km.
Något som såhär i efterhand kanske inte var så smart.
Kör lite lugn löpning först för att få upp lite värme och kör sedan i gång med mitt maxtest. Efter 1 km säger kroppen stopp, nu räcker det och jag får helt enkelt sluta. Börjar så sakta gå mot jobb och blir åter piggare. Startar klockan och börjar jogga så lugnt, gör mina 5 km i ett behagligt tempo och det känns helt ok i kroppen. Både undertiden och efter, tiden blev 25 min och 50 sek.

Gör mitt jobb och beger mig sedan till badhuset för lite simning.
För en gångskull är det inte knökat med folk i motionsbassängen, som det varit dom senaste gångerna. Så jag kan simma i min egen takt och har en bana helt för mig själv.
Totalt blir det 1 km simning och lyckan är total.
Känner mig så härligt trött i kroppen på ett positivt sätt.
Av morgonens yrsel känns ingenting.

Så av detta har jag lärt mig att lyssna lite mer på kroppen som igentligen inte var på pigg, som jag ville att den skulle vara.