MIN VÄG MOT NYA MÅL

Har pga det som hände i helgen fått undan väldigt mycket av alla måsten i hemmet.
Har inte haft ro i kroppen att sätta mig och har då istället sprungit runt här hemma och plockat undan och ändrat om där det har behövts. Vilket är på många ställen.

Alla barnen har nu egna rum som är mer eller mindre klara. Behövs lite mer rensning bland deras leksaker och så är den nån småsak som mannen skall montera.

Garderoben har även den fått sig en ansiktslyftning och har nu även åter kommit på plats. Har under ca 5 månader befunnit sig i uterummet. Så nu behöver man inte ha koll på om det kommer bilar eller inte, utan det är bara att byta om :-)


Idag tänkte jag skippa alla måsten och bara ta en heldag med barnen, som även dom har mått dåligt denna veckan och haft massor av frågor och funderingar. Så i kväll väntas det bio, Dumma mej 2.

Inte konstigt att grabben hade ont.

Efter ännu en natt med väldigt lite sömn, så ringde jag igår till HMC och slapp telefonkö och blev istället uppringd 30 min senare.
Personen som ringde upp tyckte nog jag var en jobbig mamma, för lite ont i örat var väl inget att gå till doktorn med.

Men lyckades ändå få en tid några timmar senare.

Efter att ha kollat i högeröra och inte kunnat se någonting pga vax så kollade läkaren vidare i vänster och blev väldigt konfunderad om grabben inte hade ont där. För vänster öra såg inte alls bra ut.
För att vara på säkra sidan när det kom till höger öra, så gick vi iväg med läkaren för att suga ut vaxet och på så sätt få en liten koll i örat.

Det gjorde verkligen ont på grabben när han satt i mitt knä undertiden som örat rensades. Är så stolt över mitt hjärta som fixade detta.

När örat väl var rensat så förstod läkaren varför det hade gjort så ont :-( Dubbelsidig öroninflammation med brusten trumhinna på höger sida.
Så det fick bli pensellin, något som inte ges till så stora barn annars.
Så efter 1 dag med pensellin, så är det en lite piggare grabb med mycket mindre smärta i örat.

Som genom ett under så är nu det onda i mitt knä nästan helt borta :-)
Var kanske inte så konstigt att jag hade ont, men lite jobbigt att det var i bäckenet problemet satt och inte i knät.
Ja kroppen är lurig och samtidigt väldig bra på att hitta lösningar när allt inte är som det skall vara.
Men nu är ordningen återställd och jag kan springa på som vanligt, ett planerat återbesök inför Lejonbragden, då det finns risk att halvmaran (Sydkustloppet) om 12 dagar kan göra att bäckenet hamnar fel igen. Så bättre att vara på den säkra sidan även.

Förkylningen som flög på mig i helgen är nästan borta, lite hosta och snorig näsa kvar, men det skall bli bra.
Värre är det med mellan grabben som har riktigt ont i sitt öra och inte har mycket energi :-( Tyvärr så gör ju vården inte särskilt mycket när barnen har öroninflamation utan det är typ att härda ut som gäller. Tur vi har våra egna trix för att hjälpa han lite på vägen.

Det går framåt med mitt knä.
Var hos Per igår och blev regält plågad, gjorde ont så jag inte viste var jag skulle ta vägen någonstans. Men som sagt det hjälper. Passade även på att tejpa knät, när jag kom hem och i natt har jag ÄNTLIGEN fått sova utan att vakna av att det gör ONT när jag rör mig.
Helt underbart, synd bara att jag har typ 2,5 veckor med nästan ingen sömn att ta igen. Hur man nu skall kunna göra det????

I dag har mellangrabben med sig en kompis hem i från skolan. 4 grabbar totalt har jag i huset och har är helt tyst och stilla, hur är det möjligt???

Vi fick igår en ny liten medlem i vår familj



Detta är vår fina, goa och underbara Kobbe.

Var iväg igår med stora pojken på lite olika ärenden och besök.

Startade med en bilresa till Varberg och bseök hos farbror K. Där vi gick igenom lite inför skolstarten och hur vi skall göra med några viktiga beslut för pojken.
Fick även veta att min axel är på rätt väg, MEN det kommer att ta tid och jag kommer att ha ont under lång tid framöver.
Jag kan träna och köra på som jag brukar, så länge som jag lysnar på kroppen och stannar när den säger ifrån. Så det känns bra.

Var även igäg ett ärende åt mannen i Ätran, när vi var uppe och såklart blev det en tur in på Gekås. Barnen behövde lite nya kläder inför skolstarten på måndag.

Jag är inte den som är så glad av att gå i affärer och titta, om det inte är sportaffärer :-)
Från det att vi parkerade bilen ovanför P-huser till vi lämnade parkeringen gick det 90 min.
Då fick vi även stå i kö en stund i kassan och vi köpte mat till grabben.
Tyckte det var en helt okej tid och mer behövs inte. Snabbt och effektivt är det som gäller.

Sedan var det bara till att sitta still i bilen hela vägen hem.

Hade en helt underbar mamma son dag och det är helt underbart att få vara själv med ett av barnen i blan. Tror att det är något som vi alla behöver, både förälder och barn.

Det är nu en vacka sedan vi åkte upp till Göteborg för att springa varvet.

Tänkte göra en liten jämförelse mellan varvet 2011 och 2012, så som jag ser det :-)

2011:
Sprang varvet för första året och startade i grupp 16.
Detta var min 3:dje halvmara och jag hade som mål att komma runt 1,50
Sluttiden blev 1,49,14
Tyckte vet var lite folk i gruppen och det gick lätt att springa om.
Inte så många fartgalningar som försökte springa överen för att komma förbi.



2012:
Detta blev då mitt 2:dra varv och tack vare min tid förra året fick jag starta i grupp 7.
Mycket mer trängsel längs hela banen, såg bara en lång svans av mäniskor både framför och bakom.
Nästan omöjligt att springa om, om man som jag inte tycker om att springa över folk. Tyvärr är det inte många som har dom problemen.
Träffade suppertrvliga LöparJanne utefter varvet, hur stor är den risken liksom :-) och fick extra energi efter en liten pratstund med han.
Hade pga minimalt med träning ingen specifik måltid, men runt 1,55 hade varit kul. Sluttid 1,56,12

Nu är frågan bara. Skall det bli ett varv 2013????


Tycker verkligen att varvet är en mycket trevlig tävling, men man kanske inte skall satsa på en bra tid, utan att njuta av loppet i stället.
Det var min plan för årets varv och det gjorde jag verkligen. Tyckte det var så kul att se alla barn som vill highfiva alla löpare som sprang förbi.
Vädret kan jag inte klaga på heller, utan det var toppen från början till slut.
Kom på en sak som inte var positivt och det var den vattenblåsa stor som en 5kr som jag fick underfoten och som gjorde att jag i 15 km sprang med foten fel, för att inte få så ont. När jag sedan försökte gå ordenkligt var foten inte alls med på noterna :-(

Kvällen avslutades på Liseberg med familjen, eller familjen hade varit där hela dagen det var bara jag som kom och gjorde dom sällskap. Fick en mysig runda med dottern och minstingen, där vi åkte massa karuseller på minstingen önskan.
Fick även lyssnat några låter Carolina af ugglas.


På söndagen var det sedan dax för barnen att springa.
Dottern startade i första gruppen och sprang sina 2,4 km på 14,27. sedan uppstod det tyvärr lite problem, då vi båda missförstod var vi skulle mötas någonstans.
Men jag måste varkligen berömma dottern som stannade kvar där hon trodde att vi skulle mötas och att det var jag som fick springa och leta. Hade nog varit omöjligt att hitta varandra om vi båda gått och lettat.

Mellangrabben sprang i sista loppet och då 1,2 km på tiden 7,29. Denna gång var hela familjen med och tittae och vi delade på oss, så att vi stod vid båda utgångarna och väntade, för att sedan mötas upp. Vilket var mycket smartare :-)

Dom två andra pojkarna fick såklart även dom springa, men inte så långt. Utan dom nöjde sig med minivarvet och deras 250 m.
Något som var precis lagom för storapojken, vars ben veck sig vid flera tillfällen och han ramlade raklång i gräset :-( Men han kämpade vidare och fick såklart sin medalj av stora syster när han kom imål.

Tycket det är så kul att se hur kul barnen tycker det är när vi alla i familjen är samlade och i väg. Det behöver inte vara så mycket, utan det räcker med det lilla.
På vägen hem undrade mellanpojken när han skulle springa nästa lopp. Så nu är frågan, villket lopp skall vi anmäla dom till? Funderar lite på Kåseberga, då det var ett så trevligt lopp.

Vecka åtta är ju den vecka som barnen är lediga före sportlov. Vi hade planerat att åka iväg med husbilen och kom iväg som vi planerade förra helgen.

Stanade till på kvällen hos vänner utanför Varberg, där vi även tillbringade natten. Vi fick en mycket trevlig kväll, är alltid lika kul att se hur bra våra barn kommer överens. Trots att det var 8 barn så var det lugnt och stilla .

På söndagen åkte vi vidare till Åkulla där det skulle vara skidmarathon. Riktigt kul att se.
Blev någon timmes åkning i pulkabaken innan vi körde vidare för att göra lite mat och få 2 av pojkaran at sova middag. Det tar på krafterna att vara på semester.

På kvällen åkte mannen, dottern och mellenpojken skidor på spåret i Ätran. Var lite väl många backar för att vara en rolig tur för baren. Men grabben körde på och tyckte det var så kul.

Tyvärr började vi på kvällen även märka av att stora killen började bli snuvig och nysa mer än vad som är okej, så det fanns en liten oro för att vi skulle behöva ge oss hem betydligt tidigare än planerat. Tuffing som han är grabben, så bitter han i hop och säger att allt är bra.
Så vi kör tillbaka till Åkulla för att göra kvällsmiddag och sova.

Måndagen startar med frukost och sedan får barnen åka barnens vasalopp. Något som dom har sett framemot sedan dom åkte det förra årete.
Riktigt kul att man gör något för barnen och försöker att även få dom att röra på sig lite.
Efter att ha fått medalj, diplom och blåbärssoppa går vi tillbaka till husbilen för mat och sova middag igen.
Och precis som vi mistänkte är Stora pojken ännu snuvigare när han vaknar och vi överväger att köra hem. Något som han absolut inte vill, för han mår ju bra.
Blir en tur till Ullared och Gekås, för att fylla på lagret hemma lite.
Åker tillbaka till Åkulla och bestämmer oss för att stanna en natt till där, till allas glädje. Mannen och dottern ger sig ut och kör lite längdskidor och på kvällen blir det äntligen min tur.
Är helt underbart att få åka fram där i spåret, tyvärr är man inte så duktig och det går kanske inte så fort. Men jag njuter verkligen.



Under natten till tisdag kommer det in ett riktigt snöoväder, så våra morgonplaner att åka skidor snöar bokstavligen in.
Vid fukost ber även stora pojken att vi skall åka hem, för nu känner han att han inte orkar mer. Så efter frukost bär det iväg hem igen.

Tar en sväng in om Båstad, där jag gör att besök hos Ernst textiler för att köpa lite tyg. Undertiden kör övriga i familjen och kollar på Vallåsen.
Kommer fram till att mannen och dottern kan åka dit i slutet av veckan för att åka lite.


Väl hemma igen blir det till att rensa ur bilen och sterta tvättmaskinen. Tillbaka i vardagen.

Vi fick några mysiga och helt underbara semesterdager på sportlovet. Blev väl inte som vi hade tänkt eller planerat, men det blir det ju inte så ofta när man har barn.


I dag blev det 40x25m simning i Vellinge som lite allternativ till löpningen, som det inte har blivit så mycket av i år. Hoppas att fom nästa vecka komma igång med löpningen igen, saknar den verkligen. Blir även lite mer simning på måndag fm med syster.

Gårdagen kunde ha slutat på ett mycket tråkigt sätt.
Barnen var uppe lite längre än vanligt och plötsligt hör jag minstingen gråtta förtvivlat och kalla på mig från ovanvåningen.
Hinner väl tänka lite men inte på det som jag ser från trappan på väg upp.

Ser hur det briner vid sängen och känner paniken sprida sig i kroppen. Var me om en brandolycka när jag var liten, som nära kostade alla i familjen livet. Därav min panik. 

Som tur var var det bara en liten brand på ett av sängborden som snabbt kunde släckas utan några problem.

Är så tacksam för att minstingen inte blev rädd och gömde sig utan kallade på mig. Annars kunde det ha gått riktigt illa.
Blev väl lite si och så med sömnen men så är det väl och inte mycket att göra åt.



 

Så då har man tillbringat någon timme på sjukhuset med äldsta sonen.
Var dax att fixa till hans ortoser igen. Där om inte annat ser man att han växer :-) 

Denna gång blev det lite förändring på dom, har tidigare gått från gott upp över låren. Men idag kappade vi av dom gamla under knäna för att på så sätt bara ge stöd åt fötterna. Det är dom som är den svaga punkten nu och som behöver extra stöd.

Nu återstår det bara att se om sonen godkänner dom och inte plockar av sig dom så fort han får möjlighet till det.

Någon löpning har det inte blivit än i denna vecka, men däremot 3 pass med styrketräning. Är så glad över vårat hemma gym. Det gör att det inte finns några möjligheter att komma ifrån träningen. Specielt nu när det är plaserat i tv-rummet.
Hoppas få komma ut och springa i morgon, tror jag kan behöva det då det blir sjukhuset med mellanpojken på fredag morgon och det kan ta sin tid. Men det måste göras så lika bra att få det avklarat (sjukhus besöket alltså ;-) )