300 meter av lycka
I går vågade jag mig på att jogga lite.
Omkring 300 meter blev det och vilken lycka. Gjorde inte ett det minsta ont i mitt knä och även inatt har jag fått sova utan några större problem LYCKA
Blir till att skynda långsammt och hoppas på det bästa.
Är anmäld till Iform loppet i Malmö nästa helg, men jag kommet inte att springa detta lopp.
Finns andra lopp att se framemot istället och även gemensama löpparträffar, som jag hoppas kunna vara med på istället.
Även idag kommer det vara 4 grabbar i huset, hoppas det går lika bra som igår :-)
Lite bättre
Det går framåt med mitt knä.
Var hos Per igår och blev regält plågad, gjorde ont så jag inte viste var jag skulle ta vägen någonstans. Men som sagt det hjälper. Passade även på att tejpa knät, när jag kom hem och i natt har jag ÄNTLIGEN fått sova utan att vakna av att det gör ONT när jag rör mig.
Helt underbart, synd bara att jag har typ 2,5 veckor med nästan ingen sömn att ta igen. Hur man nu skall kunna göra det????
I dag har mellangrabben med sig en kompis hem i från skolan. 4 grabbar totalt har jag i huset och har är helt tyst och stilla, hur är det möjligt???
Var hos Per igår och blev regält plågad, gjorde ont så jag inte viste var jag skulle ta vägen någonstans. Men som sagt det hjälper. Passade även på att tejpa knät, när jag kom hem och i natt har jag ÄNTLIGEN fått sova utan att vakna av att det gör ONT när jag rör mig.
Helt underbart, synd bara att jag har typ 2,5 veckor med nästan ingen sömn att ta igen. Hur man nu skall kunna göra det????
I dag har mellangrabben med sig en kompis hem i från skolan. 4 grabbar totalt har jag i huset och har är helt tyst och stilla, hur är det möjligt???
Ett litet tips
Cykla inte 77 km om du har inflamation i muskelfästet vid knät.
Det gör sjukt ont att cykla och är nästan omöjligt att komma iväg efter att du stannat.
Men jag fixade det och nu har jag även gjort Malmöklassikern, återstår brar Trelleborgsklassikern. Där sista loppet går på nyårsafton.
Det gör sjukt ont att cykla och är nästan omöjligt att komma iväg efter att du stannat.
Men jag fixade det och nu har jag även gjort Malmöklassikern, återstår brar Trelleborgsklassikern. Där sista loppet går på nyårsafton.
Tejpad och laddad....
Nu är det inte långt kvar.
Imorgon vid 7,00 försöker vi lämna hemmet för att köra in till Malmö och cykla lite ;-)
Har i dag på em varit nere hos Per och fått fixat lite med mitt knä, så nu får jag hoppas att det håller hela vägen.
Så här fint blev det, har även en tejp som inte syns på bilden på undersidan typ.
Fick stränga order om att jag MÅSTE kyla knät så fort jag kommer i mål. Så det blir till att plocka med gelkudden och kylklampar och hoppas på att det inte blir allt förvart.
Frustrerad
Börjar bli så TRÖTT på detta nu.
Först var det min axel som bråkade efter att jag blivit mishandlad. När den nu äntligen börjar bli lite (inte mycket) bättre, så är det dax för mitt knä att börja bråka rejält.
Visst det har strulat lite till och från i sommar, men inte som nu :(
Som det är nu kan jag nästan inte gå vissa stunder. Upp och ner för trapporna här hemma är inte roligt att gå. Smart att då har både tv och sov rum på ovanvåningen, i olika loft på huset = olika trappor upp.
I och ur bilen är inte något som jag gör med glädje heller, men den kommer jag inte ifrån, då det är hämtning och lämning av barn i skolan flera gånger om dagen.
På lördag är det även dax för att cykla dom 75 km som den sista delan av Malmöklasikern består av, hur nu det skall gå.
Som tur är så har jag en suverän kiropraktor som har lovat att tejpa mitt knä så att det förhoppningsvis skall gå någorlunda attt cykla. Att inte försöka finns inte på kartan liksom och det vet han om (kiropraktorn), så därför gör han vad han kan för att jag skall kunna genomföra loppet utan att få allt för ont, eller dra på mig fler onödiga skador.
Fick stränga order om att INTE springa när jag var där i måndags och springa är nog det sista jag känner för att göra just nu. Eller visst vill jag springa, men jag inser samtidigt att det inte går.
Blev ett litet flumigt inlägg, men det bjuder jag på :-)
Först var det min axel som bråkade efter att jag blivit mishandlad. När den nu äntligen börjar bli lite (inte mycket) bättre, så är det dax för mitt knä att börja bråka rejält.
Visst det har strulat lite till och från i sommar, men inte som nu :(
Som det är nu kan jag nästan inte gå vissa stunder. Upp och ner för trapporna här hemma är inte roligt att gå. Smart att då har både tv och sov rum på ovanvåningen, i olika loft på huset = olika trappor upp.
I och ur bilen är inte något som jag gör med glädje heller, men den kommer jag inte ifrån, då det är hämtning och lämning av barn i skolan flera gånger om dagen.
På lördag är det även dax för att cykla dom 75 km som den sista delan av Malmöklasikern består av, hur nu det skall gå.
Som tur är så har jag en suverän kiropraktor som har lovat att tejpa mitt knä så att det förhoppningsvis skall gå någorlunda attt cykla. Att inte försöka finns inte på kartan liksom och det vet han om (kiropraktorn), så därför gör han vad han kan för att jag skall kunna genomföra loppet utan att få allt för ont, eller dra på mig fler onödiga skador.
Fick stränga order om att INTE springa när jag var där i måndags och springa är nog det sista jag känner för att göra just nu. Eller visst vill jag springa, men jag inser samtidigt att det inte går.
Blev ett litet flumigt inlägg, men det bjuder jag på :-)
