MIN VÄG MOT NYA MÅL -

Uppladning

Hur lyckas man med en uppladdning för ett lopp om man inte kan äta som man brukar???
Har sedan i torsdags endast fått äta halvfast/flytande mat som inte behövs tugga, eller är varm.
Vilket inte har varit så mycket att välja på.

Så helgens lopp i Växjö kommer att bli intressant att springa och se hur mycket pannben man har.

Får bara hoppas att barnen inte smittar mig med sina div olika sjukdomar, som dom samlat på sig nu denna vecka :-((

2013-12-10 @ 18:51:09 Permalink Ultra Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ultralöpning

”Vilken dåre som helst kan springa maraton. Men det krävs en särskild sorts dåre för att springa ultramaraton”. (Alan Cabelly – översatt) Ultralöpning är inte en sport. Det är en livsstil. Denna livsstil innehåller:

§ Ju roligare du har när du springer, desto mer kommer du att springa. Har du riktigt roligt kan du till slut springa hur långt som helst!

§ En ultralöpare håller på länge. För att kunna hålla på länge – och ha trevligt – så fikar ultralöparen. Som ultralöpare har du dessutom det angenäma problemet att få i dig tillräckligt med kalorier, istället för tvärt om. Ju mer fikapauser desto trevligare och desto längre kan du hålla på!

§ Ultralöparen har inte konkurrenter, den har medtävlande. I ultra handlar tävlingen om att klara av distansen. Den största konkurrenter är ditt eget psyke som säger åt dig att stanna då distansen sliter på kroppen. Bästa sättet att komma vidare är att ha så roligt som möjligt, dvs prata med dina kompisar som befinner sig i samma situation. Uppmuntra dem så gott du kan så kommer de att göra detsamma för dig!

§ Vill du få en annan ultralöpare att känna sig stark och orka ta sig vidare – spring strax efter den. Ganska få löpare blir uppmuntrade av att du springer före och ropar käckt ”skynda på!” till den som är tröttare. Men folk fungerar olika. Ultralöpning är ett perfekt tillfälle till att undersöka hur du och andra fungerar!! Fråga gärna din medtävlare hur den vill bli behandlad när den har svackor och tala om hur du vill bli behandlad vid svackor, så kan ni stärka varandra.

§ Riktigt duktiga ultralöpare fuskar genom att springa i uppförsbackarna. Vi andra, som vill hålla oss på den korrekta sidan, ser uppförsbackar som tillfällen till att äta och prata än mer, och att använda musklerna på ett annat sätt – genom att gå.

§ En ultralöpare vill ha valuta för startavgiften. Ju längre jag är ute desto mer får jag njuta!

§ Ultralöpare vet att livsstilen handlar om mycket mer än löpning. Springa vilse sätter en ny touch på redan kända löpsträckor och adderar ytterligare spänning till okända löpsträckor. I ultra är varje person som vågar ställa upp i tävlingen en vinnare. Ta sig i mål är bonus och ta sig i mål med längst sprungen sträcka är extra bonus! Detta stämmer överens med paragrafen om maximera njutningen ovan.

§ I ultraäventyret ingår att hantera alla situationer. Blåsor, blånaglar och för trånga skor på grund av svullna fötter stoppar inte en ultralöpare. En ryggsäck med mat, dryck, extra kläder, leukoplast, compeed, säkerhetsnålar, steriliserande våtservetter, plåster och idominsalva är ypperliga komplement till löpskorna. Ha med sig en tång att klippa upp för trånga skor eller klämmande hälkappor är tecken på extremt bra förberedelser!

§ Ett alternativ till tången är att köpa två nummer för stora skor till långa lopp. Fast tången bör vara med ändå.

§ En ultralöpare gödslar naturen. Den riktige naturvännen använder mossa eller sköljer av sig med vatten. Den pimpinette tar med sig toalettpapper. För att undvika (vad heter skavsår i häcken? Har för mig det brukar kallas något med …. eld? brand?), använd babyservetter eller smörj in underredet med barnolja, vaselin eller idomin. Sniglar fungerar i nödfall.

§ En plastpåse har räddat livet på mången mobiltelefon under regniga löpturer. Den du köper varmkorv av eller fikar hos under långturerna brukar uppskatta om sedlarna befunnit sig i samma plastpåse under löpturen.

ttade detta inne på jättelångt och var ju bara tvungen att dela med mig. För det stämmer ju verkligen. :-)

2013-10-31 @ 17:01:05 Permalink Ultra Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lejonbragden = löparglädje :-)

Det har nu gått en vecka sedan jag sprang mitt livs första ultra, men detta var helt klart inte den sista. Kände redan dagen efter att detta vill jag göra igen. Är man konstig då????

För igentligen så borde jag nog haft ont, åtminstone någonstans på kroppen. Men det enda som märktes var en blåsa mellan stortån och nästa tå och så hade nageln på näst sista tån gjort ett lite sår runt nageln.

Men detta var också allt. Tro nu inte att jag är besviken för att jag inte drog på mig några andra problem, jag är bara förvånad.

Har ju läst några bloggar om ultralopp och där har dom haft flertalet med känningar och problem efter ett lopp.

I tisdags åkte jag till Skrylle med Kobbe, tanken var lugn promenad en lite runda. Det slutade med 5 km PW och lite löpning när lusten föll in. Var ju riktigt varmt i tisdags, så det var lite kämpigt.

(strunta i tid på dygnet, klockan dog strax efter att jag kommit i mål och då hade jag inte en tanke på att fota)

Tänkte nu försöka skriva någon form av löpparberättelse från min dag med Lejonbragden.

Upp vid kl 5,00 på morgonen, hade någon plan om att jag ville komma hemifrån ca 5,40 men det blev det inte. Istället var klockan strax före 6 när mannen och jag satte oss i bilen för att åka till Lund. Tur man inte har så långt till strat.

Hämtade ut nrlappen och försökte komma på plats med min saker.

10 min före start får vi en genomgång av loppet. Kan nu inte komma på något av det som sas, men det var säker något som var viktigt då :-)

Kl 07,00 går starten och vi rör oss framåt i olika tempo.

Springer dom 2 första milen själv och det går betydligt snabbare än vad som var planerat. Är rädd för att jag kommer få "betala" dyrt för det längre fram.

Vid 27 kom kommer springer Elin i kap mig och vi kör sedan följe under 3 mil.

Var 3 mycket trevliga och roliga mil, där även Elin´s hund Krut hängde med och sprang 5 km.

Vid 6 mil nåda fick jag återigen springa ensam och det var väl helt ok, men det blev några fler gåpauser då. Vid några tillfällen slog jag följe med andra löpare och det var verkligen avslappning att inte behöva springa själv.

När jag kommer in till start/mål efter 8 mil får jag reda på att jag är andra tjejen och att jag absolut inte får ge upp nu. Såklart jag inte hade tänkt göra det. Ger mig ut på den 8:nde milen med ett leenda på läpparna och det känns så lätt och roligt att springa.

När jag närmar min 88 km kommer jag ikapp en herre som tyvärr har bestämt sig för att ge upp och bryta när han kommer fram. Tror bestämt att det är för ont om tid för att ta sig igenom dom 2 mil som han har kvar. Bestämmer mig för att köra följe och göra vad jag kan för att han inte skall bryta.

För visst fixar man att ta sig 2 mil på 2 timmar och med lite pep och massa övertalning så går/joggar vi min sista mil tillsammans och såklart kör Jakob vidare för att ta sig i mål och avsluta sitt lopp.

Detta var ett av dom roligaste lopp jag sprungit, mycket tack vare den helt fantastiska och underbara grupp av funktionärer som gjorde detta lopp möjligt för oss löpare. Men även tack vare dom andra löparna som peppade och verkligen muntrade upp på vägen. Såklart får jag inte glömma alla som hejade längs med vägen och gav sådan enorm styrka.

Utan er så hade detta underbara lopp inte blivit till ett så positivt och roligt lopp och jag längtar redan till nästa år :-)

Fick en "fin" solbränna på armarna med tydliga markeringar efter klocka och tröja. I ansiktet fick man fina vita saltsamlingar som sved något kopiöst när jag tvättade bort det :-(

Fler foton finns att beskåda på Lejonbragdens hemsida.

2013-05-11 @ 22:50:19 Permalink Ultra Kommentarer (0) Trackbacks ()