MIN VÄG MOT NYA MÅL

Det har nu gått en vecka sedan jag sprang mitt livs första ultra, men detta var helt klart inte den sista. Kände redan dagen efter att detta vill jag göra igen. Är man konstig då????

För igentligen så borde jag nog haft ont, åtminstone någonstans på kroppen. Men det enda som märktes var en blåsa mellan stortån och nästa tå och så hade nageln på näst sista tån gjort ett lite sår runt nageln.

Men detta var också allt. Tro nu inte att jag är besviken för att jag inte drog på mig några andra problem, jag är bara förvånad.

Har ju läst några bloggar om ultralopp och där har dom haft flertalet med känningar och problem efter ett lopp.

I tisdags åkte jag till Skrylle med Kobbe, tanken var lugn promenad en lite runda. Det slutade med 5 km PW och lite löpning när lusten föll in. Var ju riktigt varmt i tisdags, så det var lite kämpigt.

 

 

Tänkte nu försöka skriva någon form av löpparberättelse från min dag med Lejonbragden.

Upp vid kl 5,00 på morgonen, hade någon plan om att jag ville komma hemifrån ca 5,40 men det blev det inte. Istället var klockan strax före 6 när mannen och jag satte oss i bilen för att åka till Lund. Tur man inte har så långt till strat.

Hämtade ut nrlappen och försökte komma på plats med min saker.

 

10 min före start får vi en genomgång av loppet. Kan nu inte komma på något av det som sas, men det var säker något som var viktigt då :-)

 

Kl 07,00 går starten och vi rör oss framåt i olika tempo.

 

Springer dom 2 första milen själv och det går betydligt snabbare än vad som var planerat. Är rädd för att jag kommer få "betala" dyrt för det längre fram.

Vid 27 kom kommer springer Elin i kap mig och vi kör sedan följe under 3 mil.

Var 3 mycket trevliga och roliga mil, där även Elin´s hund Krut hängde med och sprang 5 km.

Vid 6 mil nåda fick jag återigen springa ensam och det var väl helt ok, men det blev några fler gåpauser då. Vid några tillfällen slog jag följe med andra löpare och det var verkligen avslappning att inte behöva springa själv.

 

När jag kommer in till start/mål efter 8 mil får jag reda på att jag är andra tjejen och att jag absolut inte får ge upp nu. Såklart jag inte hade tänkt göra det. Ger mig ut på den 8:nde milen med ett leenda på läpparna och det känns så lätt och roligt att springa.

När jag närmar min 88 km kommer jag ikapp en herre som tyvärr har bestämt sig för att ge upp och bryta när han kommer fram. Tror bestämt att det är för ont om tid för att ta sig igenom dom 2 mil som han har kvar. Bestämmer mig för att köra följe och göra vad jag kan för att han inte skall bryta.

För visst fixar man att ta sig 2 mil på 2 timmar och med lite pep och massa övertalning så går/joggar vi min sista mil tillsammans och såklart kör Jakob vidare för att ta sig i mål och avsluta sitt lopp.

 

Detta var ett av dom roligaste lopp jag sprungit, mycket tack vare den helt fantastiska och underbara grupp av funktionärer som gjorde detta lopp möjligt för oss löpare. Men även tack vare dom andra löparna som peppade och verkligen muntrade upp på vägen. Såklart får jag inte glömma alla som hejade längs med vägen och gav sådan enorm styrka.

Utan er så hade detta underbara lopp inte blivit till ett så positivt och roligt lopp och jag längtar redan till nästa år :-)