MIN VÄG MOT NYA MÅL

Just nu bara ÄLSKAR jag det väder som vi har här i södra Skåne.
Tycker det är helt underbart att "springa" i snö. 2 st morgonrundor har jag fått in denna vecka och jag hoppas på många fler (inte just i denna vecka) framöver.

Är lite småt kaos här hemma nu då 2 av barnen är sjuka, så att få ihop allt men hämtning och lämning i skolan är inte det lätaste. Men än så länge har det funkat.
Blir lite mer problem i orgon, då vi skall ha möte och ingen vill passa våra 2 sjuklingar och inte går det att ställa in mötet heller :-(
För många viktiga punkter som måste komma igång omedelbart, för att inte göra för mycket negativpåverkan.

Nog om det.

Nu skall jag försöka få till ett styrkepass också före lunch och hämtning på skolan.


Önskar er en underbar onsdag från ett snöigt Skåne.

Det tog 3 försök och över 1 timme i kö. men nu är det klart............


Vad det är återkommer jag med, :-) Men som vanligt har jag lllåååååååånnnnnngggggggg framförhålning

I kväll skall jag prova på att springa i skogen med pannlampa :-)
Skall bli riktigt kul, då vi är några stycken som skall springa tillsammans.

Har dagen till ära inhandlat en ny pannlampa när jag var inne på Stadium´s tjejkväll i början av veckan.
ooo jösses vilket ljus det är i den. Var ju tvungen att prova den i går morse och vår väg som man inte ser någonting på annars gick det hur bra som helst att springa på :-)
Så nu finns det inga ursäkter att det är för mörkt att springa. Eller det gjorde det inte tidigare heller.

Hur gör ni andra när ni springer när det är mörkt?

Oj vad tiden springer iväg, Har varit väldigt tyst här nu allt för länge och skall försöka få en ändring på det.

Men i dag blir det mys med familjen och försöka få igång benen efter dagens långpass :-)

Lusten att skriva här på blogen har inte funnits efter jag skadade mitt knä.
Har inte riktigt kommit på något att skriva, men nu känns det äntligen som om det går frammåt om än sakta.

Har sedan jag skadade mitt knä fått till 3 pass som varit över 5 km. På det första i slutet av september, kunde jag knappt ta mig tillbaka till bilen.
Glad att jag hade mannen med mig på det passet, vet inte hur det skulle ha gått att köra hem.

Pass 2 i början av oktober, gick betydligt bättre och denna gång kunde jag köra hem själv. Hade inte mycket att välja på heller då jag sprang själv.

Pass 3 sprang jag i går. Tanken var först en liten runda, men det slutade med att jag följde dottern till scouterna och sedan bästa vägen hem.
Inte det minsta on i mitt knä fick jag eller hade jag efter passet.
LYCKA

Så för att inte riskera att få allt för ont på natten, då jag tidigare har haft mest ont. Så kylde jag knät så fort jag kom hem. Efter en skön dusch, så tejpade jag och satte sedan på min back on track.
Inte det minsta ont har jag haft i natt, trotts avsaknada av plats i sängen. 3 sjuka pojkar tar inte liten plats, fast dom är små ;)

Planen är att ta det lugnt idag och ev springa en runda i morgon igen.

Cykla inte 77 km om du har inflamation i muskelfästet vid knät.
Det gör sjukt ont att cykla och är nästan omöjligt att komma iväg efter att du stannat.
Men jag fixade det och nu har jag även gjort Malmöklassikern, återstår brar Trelleborgsklassikern. Där sista loppet går på nyårsafton.

Börjar bli så TRÖTT på detta nu.

Först var det min axel som bråkade efter att jag blivit mishandlad. När den nu äntligen börjar bli lite (inte mycket) bättre, så är det dax för mitt knä att börja bråka rejält.
Visst det har strulat lite till och från i sommar, men inte som nu :(

Som det är nu kan jag nästan inte gå vissa stunder. Upp och ner för trapporna här hemma är inte roligt att gå. Smart att då har både tv och sov rum på ovanvåningen, i olika loft på huset = olika trappor upp.
I och ur bilen är inte något som jag gör med glädje heller, men den kommer jag inte ifrån, då det är hämtning och lämning av barn i skolan flera gånger om dagen.

På lördag är det även dax för att cykla dom 75 km som den sista delan av Malmöklasikern består av, hur nu det skall gå.

Som tur är så har jag en suverän kiropraktor som har lovat att tejpa mitt knä så att det förhoppningsvis skall gå någorlunda attt cykla. Att inte försöka finns inte på kartan liksom och det vet han om (kiropraktorn), så därför gör han vad han kan för att jag skall kunna genomföra loppet utan att få allt för ont, eller dra på mig fler onödiga skador.
Fick stränga order om att INTE springa när jag var där i måndags och springa är nog det sista jag känner för att göra just nu. Eller visst vill jag springa, men jag inser samtidigt att det inte går.

Blev ett litet flumigt inlägg, men det bjuder jag på :-)

Hur länge skall man igentligen vila efter att man sprungit ett marathon?
Var med mannen och simmande 1 km i går och i dag vill jag bara SPRINGA.
Visst har jag lite ont i mina lår och det är lite stelt att gå om jag har suttit ner förlänge.
Frågan är om man vågar sig ut och springa lite eller man skall vänta någon dag till??????? Skall försöka få med mannen att simma i morgon igen.

För på lördag är det dax för del två i Malmö Klassikern, 1 km simning. Skall bli så sjukt kul att testa simma i öppetvatten. Frågan är bara om man skall försöka införskaffa sig en våtdräkt eller inte. Har ju ett triathlon som skall genomföras senare i sommar också :-)

Med lite mer än 1 vecka kvar till mitt första marathon, tänkte jag att i morgon springa ett långpass. Kommer att vara flera gåpauser med.
Tanken med passet är att kroppen skall få vara igång under flera timmar och jobba, inte tänkt att jag skall köra slut på mig.

Så vad passar väl battre än att förena nytta med nöje :)

I morgon är det hamnfest i Abbekås och dit hade mannen tänkt att vi skulle åka. Så  när dom tar det lugnt på morgonen, så startar jag mitt långpass. Tanken är såklart att jag skall ta mig hela vägen ner till Abbekås och där möta upp familjen.
Får väl se hur det går.

Har kollat upp lite olika vägar och av säkerhetsskäll kommer jag att ha med mig en karta. Vet av erfarenhet att när man börjar bli trött, är det lätt att man spriinger helt fel och det har jag inte planerat att göra i morgon. Med kartans hjälp så ahr jag ju även möjlighet att välja andra vägar.


På em har jag även ett besök hos Per på Kiropraktorkliniken inbokat. Har fortfarande grymt ont i min axel och vet inte riktigt vad jag skal göra med den.
Har fått en del övningar av Per som jag skall göra och jag hoppas verkligen att dom skall hjälpa. För detta börjar bli fruktansvärt jobbigt :-((

Måste börja med att säga att utan värdens bästa man, så skulle gårdagens galenskap inte gått att genomföra.

Midsommar helgen tillbringades med toppenvänner i Varberg. Kan inte förstå att vi endast har känt dom i två år, känns snarare som vi känt dom hela livet. Vi har samma tänkande även om dom inte delar mitt intresse för träning, så har vi alltid trevligt när vi ses. Vilket blir relativt ofta.

Fick även möjlihget att lära känna en ny familj, som även dom har samma tänk (vet inte hur det är med träningen ;-))
Vi åt gott, pratade och badade i badtunna. Alla barnen tyckte det var så kul, även våran stora kille som varit lite sjuk och inte vill bada.
Att det regnade till och från hela helgen hade ingen som helst betydelse, fast att vi satt ute.


Den galna ideén då.

På vägen upp till Varberg så kör man ju över Hallandsåsen och tanken har slagit mig flera gånger, men jag har inte delat med mig av den fören i fredags.
Då jag berättade för mannen att det hade varit häftigt att springa uppför åsen på den gamla E6:an.
En ide som han inte var sen att ställa upp på. Genom att släppa av mig och körra upp för att vänta på mig alltså. För springa tänkte han INTE göra.

Funderade mer och mer på det under helgen och på söndagen hade jag bestämt mig.
Jag skulle springa uppför, men även fortsätta och springa ner på andra sidan. Låter ju häftigare att säga att man sprungit över Hallandsåsen och inte bara uppför den.

Efter att ha ätit frukost och sagt hejdå till familjen, åkte vi en tur in om Gekås för att fylla på pojkarnas garderober.
Är helt galet vad dom har växt den senaste månaden.
Totalt blev det 1,5 h allt som allt innan vi köred vidare.

Regnade till och från hela tiden, men det fick mig inte på andra tanker.
Mannen körde in om och lämnade mig en bit upp på gamla E6:an, men jag valde att gå ner till början av backen för att starta där.
Kan säga att jag fick några konstiga blickar av damen som rastade sin hund, men det bjuder jag på. Kul att man kan göra någon glad :-)

Det var bara en liten bit som hade trottoar och sedan fick jag snällt springa längs med vägkanten.
Var en häftik känsla att ha den hårt trafikerade nya vägen så nära sig och ändå kunna springa så obehindrat. Visst kom det bilar och ibland även fort även på denna väg.

Sprang på i ett rent för högt tempo och efter ca 1 km fick jag sänka farten regält, hade sjukt svårt för att andas och salivet blev bara till slem som var omöjligt att svälja eller spotta ut.
Kom upp till övriga i familjen, som hade stannat på rastplatsen uppe på toppen. Tiden upp blev 22,40 Stack in om för ett snabbt hej och gav mig sedan iväg ner för den långa backen.

Blev lite obehagligt att springa längs med vägen där trafiken ut till motorvägen kör efter att ha pausat/tankat. Men det gick bra  och vägen ner var helt UNDERBAR.
Hade börjat regna ganska mycket men det var helt magsikt att springa där i skogen och jag njöt av varje steg.

Efter några km kom familjen ifatt mig och jag vinkade till dom att fortsätta. För detta var livet.

När det regnade som värst, blev jag om cyklad av en kille som glatt vinkade och gjorde tummen upp. Oj vilken kraft till benen det gav :-)

Vid 11 km stod failjen åter och väntade på mig, vi hade trott att det var här som backen slutade/började, men det lutade fortfarande så jag fortsatte. Insåg efter 500 m att dom började skylta för motorvägen igen och vinkade till mannen att vi skulle brytta.
Hade då kommit ner till plan väg och det var inte en backa att se.

Så totalt fick jag ihop 11,89 km på 1,05,?? En tid som jag är väldigt nöjd med med tanke på hur vägen såg ut. I bilen på väg hem kom tanken att någon gång även springa åt andra hållet.

Såhär dagen efter har jag ingen träningsvärk och det känns så otroligt bra i hela kroppen även om det tog emot i morse när vi var iväg och morgonsimmade.


Tog några kort påvägen ner, men jag vet inte hur jag skall få dom från telefonen in i datan, då dom inte ligger på SD-kortet.

Lyckades lura med mig dottern ut i gårkväll på lite backintervaller. Blev lite intervaller på vår väg till backen också, detta eftersom dottern inte är så pigg på att följa med ut.
Så det blev jogg och gång varannan lycktstolpe, det var kravet dottern hade för att följa med mig.
Men nästan halvväg´s gav hon upp och gick. Så jag fick snällt springa vidare till backen och börja springa intervallerna själv.
Efter ett tag kom dottern lunkande och fick faktiskt till 2 st intervaller upp för. Var väldiga protester när jag tyckte att hon kunde gå upp några också.

När jag var nästan klar med mina planerade intervaller, skickade jag dottern gåendes före så att jag kunde springa ikapp henne. Men jag bestämde mig för att köra några extra vändor i ett högre tempo bara för att se om kroppen orkade och det gjorde den. Utan några större problem, så nu hoppas jag att jag är bättre förbered inför helgens halvmara i Göteborg än var jag var vid den i Trelleborg.

Var lite ovant att springa på kvällen, är ju inte något som jag har gjort så ofta den senaste tiden, utan det har varit upp med tuppen och iväg. Så det var stumma och trötta ben som följde med mig runt, men trotts detta så gick passet bättre än jag hoppats på.
Tror mycket av det beror på att jag inte behövde springa själv så jag får försöka få med mig dottern eller mannen ut fler gånger.
Mannen behöver ju komma igång med sin träning nu när han både skall göra Malmö klassikern och så då Malmö triathlon, som han ännu inte vet om :-)

Planerar nu för att försöka få in ett lugnare återhämtningspass i morgon eller på torsdag.


Har idag även varit iväg och blivit klipp, så nöjd. Kan verkligen rekomendera Marie på Hair moment i Svedala. Så duktig och trevlig. Kan helt klart tänka mig att gå dit igen. Jag som inte har varit hos frisör och klipt mig på flera år, utan har fixat det själv hemma.

Är lite skönt att återigen få känna träningsvärk i benen, efter ett löppass.



Fick till årets längsta löppas i söndag´s nästan 19 km och det kändes/känns så underbart. Att äntligen kunna springa lite längre turer utan att få ont.
Nu hoppas jag bara att detta håller i sig.

I morse fick det bli 5 km återhämtnings jogg för att försöka få igång mina stela ben. Jag tror att det funkade :-)
Hoppas även på att få in några mil på cykel i kväll till en bra film. 

Kämpar även på med mina övningar för att stärka mina core muskler och det börjar ge resultat, om än lite :-)